Ibland säger en bild mer än 1000 ord

power trip

i helgen var jag till Asturias. underbart. vi hade dessutom tur med vädret. jag lägger in lite bilder i kronologisk ordning.

resa med förhinder - madrid har gott om dryga bilköer. fick mig att tänka pa den här scenen från Office Space.

tjusig solnedgång när vi korsade la Mancha i nordlig färdriktning.

Llastres, en pittoresk by med fina vyer - om man var beredd att kravla sig ända upp. och det var man ju.

"sidra" ska hällas högt ovanifrån så att det blir bubblor och smaken framträder tydligt. det är även viktigt att glaset är riktigt tunt. jag vet inte varför.

vi förstod snart varför de var så rundnätta där uppe i Asturias. det var mkt generösa portioner som serverades. i Tazones åt vi gryta med vita stora bönor med musslor, samt chipirones (ett slags bläckfisk) och cider.

ibland gör man rätt, ibland gör man fel. det blev många bilder innan det kom med en bubbla.

bad i Tazones.

livet är som en strandpromenad. ibland stannar man upp och funderar var man är på väg.

los picos de Europa. imponerande vyer när man ankommer till, och lämnar Asturias. att en cistern fick komma med i bild...tja, varför inte?!

"jag ska se till att du äter upp din hunds skit"

ja säga vad man vill om spanjorerna, men att de är vältaliga - det kan man inte sticka under stolen med. detta stod det alltså på en sådan här skylt som caféer och affärer brukar ställa ut på gatan för att lock in folk, mitt ute på en grusparkering i den obefläckade avelsens kvarter. så någon måste ju ha gjort sig ett väldig omak för att framföra budskapet.

ordagrant löd texten: OBS! JAG KOMMER FÅ TAG PÅ DIG (det kan du lita på) då, SKA JAG SE TILL ATT DU ÄTER UPP DIN HUNDS SKIT (DET KAN DU LITA PÅ).

det är sånt här som sätter guldkant på tillvaron nere i Madrid. folk är så härligt passionerade, och därtill uppfinningsrika när andan faller på. det ska bli intressant att se om skylten står kvar där i morgon när jag går till jobbet.

efter en sådan högklassig inledning på dagen, så skulle det bara fattats om man inte avslutat den i samma stil. efter jobbet så gick jag och mitt arbetslag, mitt "team", och bowlade. lyckligtvis så betalade tidigare träning av sig, och jag vann storstilat. det kändes så klart mycket bra. även om jag inte imponerade på herrarna med min stil, så var de motvilligt tvungna att medge att den var "resultatinriktad", och såg "svensk" ut (vad nu det ska betyda).

och som att det inte vore nog med godbitar att bjuppa på, så kommer här en sista från i dag: bici crítica! det handlar alltså om tusentals Madridbor som samlas cirka en gång i månaden för att medelst cykel, ta över staden och paralysera trafiken. jag blev stående ett bra tag i den där korsningen tillsammans med ett helt gäng skogstokiga bilister.

Summer's almost gone

efter ett längre upphåll, och en välbehövlig Svedala revisited samt semester, så är det dags att återigen visa var, hur och varför skåpet står här i Madrid.

det kommer mera. tills dess kan jag bara säga att det väntas temeperaturer på 40 grader här i dag. toppen.

jag måste göra ett till inlägg.

i dag blev jag tipsad av Jesper om en blogg som heter den bruna maten. låter ju lite beige (ehe), men ge det en chans. det är utmärkt skrivet och dokumenterat, baserat på 2 receptsamlingar från 70-talets gastronomiska snedseglingar.

nedan ser ni ett prov på en rätt från Mästerkockens receptsamling de gett sig i kast med att tillaga, prova och poängsätta. fröjdas över den pedagogiskt uppmanande texten. och gillar man inte hur de skriver så kan man fröjdas över fyndiga namn som Löksoppa de luxe och Västindisk fläkt som Mästerkocken gett sina recept. nej, jag säger inte mer - gå nu dit och ta en flukt.

it's the squeaky wheel that gets greased!

titeln anspelar på en konversation jag hade med min kollega Steve (som för övrigt är häpnandsväckande lik Clint Eastwood) över en kaffe nere i kafeterian i morse. eftersom han är närmare tre decennier äldre än mig, så frågade jag honom om hur man lyckas förbättra sin position i den korporativa djungeln.

på min fråga svade han alltså att det är det gnisslande hjulet som får smörj. detta efter att vi båda konstaterat att vi tillhör den utdöende rasen av idealister som tror att ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. eller tja, åtminstone att det ska räcka för att kunna förbättra sina anställningsvillkor och få sin chefs uppskattning.

så hellre ett gnisslande hjul som får smörj än ett femte hjul. det var dagens tips!