Greetings from the cubicle farm, part 3 (which is your favorite ambient noise?)

24 timmars oavbrutet ljud från Star Treks dovt mullrande motorer ingår från och med nu i mitt överlevnadskit för stressiga situationer. Det är liksom inte så mycket som kan rubba ditt inre lugn när du har yttre rymden i dina öron.

"My favorite ambient noise from the whole series is the engine idling noise
in TNG. Great for ambiance and imagining that you're in deep space"

Den bråkiga korven och andra hits

Beverly Hills 90210. I Spanien känt under namnet Sensación de vivir - Känsla av att leva. Wtf?

Nej, de gör precis som de vill här i Spanien. Jag ser framför mig hur mustaschprydda spanska TV-gubbar satt och brainstormade för sisådär tjugo år sedan: "Jamen det här är taget! Sensación de vivir - sí, det låter ungt och fräscht, jag menar, vad gör man i USA som ung? Jo, man har liksom feeling för det här med att leva!".

Andra bra exempel på hur man översatt med stil:

• Rosemary´s Baby -> La semilla del Diablo - Djävulens frö
• Dr. Strangelove or: How I learned to Stop Worrying and love the bomb -> ¿Teléfono Rojo? Volamos hacia Moscú -  Röda telefonen? Vi flyger mot Moskva
• The Sound of Music -> Sonrisas y lágrimas - Leenden och tårar
• Braindead-> Tu madre se ha comido a mi perro - Din mamma har ätit min hund
• Point Break -> Le llaman Bodhi - De kallar honom Bodhi
• Die Hard -> La jungla de cristal - Glasdjungeln
• The Village -> El bosque - Skogen
• Beverly Hills Ninja -> La salchicha peleona - Den bråkiga korven

Den bråkiga korven, aka Chris Farley

Helt hopplöst att hitta rim och reson i hur de tänkt. Men någonstans mellan total godtycklighet, förkärlek för att inbaka (ofta kryptiska) spoilers, och ibland rena missförstånd av filmen; där ligger nog svaret.

The toasted Beatles

Ringo Starr. He's toasted.

Henry Hargreaves heter mannen bakom brödrostade Beatles. För att se hela kvartetten, klicka här, sedan "Still" =>"Toasted". Finns tyvärr ingen direkt url.

En oväntad ledighet

Jag klagar ofta över Spanien. Det är för varmt, folk är för högljudda och skrytsamma, de har dålig humor, de trängs i kön, de kör bil överallt, de sopsorterar inte, det är hopplöst att vara vegetarian och det kostar lika mycket att ringa på mobilen som det gjorde -92 i Sverige. Sa jag att de har dålig humor också?

Men så har de helgdagarna. De har inte bara fler än i Sverige - de kommer också helt oväntat. Som i dag till exempel: ledig*! Det fick jag reda på i går.

Ja, emellanåt spricker molntäcket upp, och den spanska solen skiner utan att vara för varm.

*) Jag har frågat runt bland spanjorerna, men ingen verkar veta vad som firas eller hålls heligt: "Who cares? Free day!". Typiskt spanskt.

An A for effort

Det har blivit hippt att springa. Och jag försöker. Men det verkar inte falla sig så naturligt som min morfar alltid sa till mig - "Du borde satsa på löpning. Löparkropp!". Analys av svaghetsområden är som följer:

Kläderna: långa och fladdriga mjukisbyxor och t-shirt. Helt fel. Man ska visst ha tajta byxor i blanka material, och något tajt linne i samma material.
Löparstilen: den är ganska långsam och planlös. Men det hindrar inte att jag springer med ganska höga knän och fladdrande armar. Saktmodig och ineffektiv skulle man kunna kalla tekniken.
Uthållighet:  har jag aldrig varit bra på. Mentalt börjar jag leta utvägar från springandet redan de första 100 metrarna. Hur jag lyckas hålla ut mer än första kilometern är lika förvånande för mig som faktum att domedagen aldrig kommer är för Jehovas vittnen.
Stretch: kanske det mest bedrövligaste av allt. Vad- och framlårsstretch som man fick lära sig i skolan, sedan tar det stopp. Jag brukar kolla hur de andra gör, men lyckas inte översätta det ögat ser till den egna kroppens rörelser. Genant är det också när de riktiga atleterna ser hur jag taffligt och ineffektivt härmar dem.

Men ett "A for effort" skrapar jag hur som helst ihop till. Och det är ju något.

Prawns it irons

Spanien. Jag vill inte påstå att det är Mekka för märkliga översättningar, men då och då ramlar man över omedelbara klassiker. Som "Prawns it irons".  Det som krogägaren egentligen ville ha sagt med denna lingvistiska kullerbytta är "stekta räkor".

 Langostinos plancha* "Räkor det stryker", på ren svenska

*) Plancha 1 v. 3 pers. sing. av stryka 2 (f) strykjärn -et pl.=

En enkel betraktelse på Sveriges nationaldag

När det pratas om olika aspekter av att bo utomlands, tycker jag ofta att en aspekt brukar glömmas bort. Nämligen att du för det mesta inte har en susning om vad folk pratar om. Så du får öva på att inta neutrala ansiktsuttryck, som förhoppningsvis uttrycker iaf en mild nyfikenhet. Alternativt nicka instämmande, och säga "Jag älskar den showen/musikern/humorpersonen etc etc!"

I Madrid har jag kommit att vänja mig vid det. Det bara är så (även om det ska tillstås att du kommer en bra bit med Abba, Ace of Base, Ikea och Björn Borg). Men nu när jag är på del två av en kurs i England, och måste delta i gruppsamtal under luncher, kafferaster, middagar etc, så inser jag hur djupt det hela går. Du har noll chans att delta i de flesta samtal av lättare karaktär, när olika populärkulturella fenomen avhandlas. Monty Python och slaget vid Hastings räcker bara så långt.

Det spelar ingen roll om du frågar, för du har ändå ingen koll. Fast jag frågar ju ändå. Bara för att kunna säga "Hmmm...no, no idea what you are talking about." Och le lagomt fåraktigt.

Me, me, me

Jag vet inte om det här (den inringade kommentaren) bara är ett enstaka exempel på gammeldags enfald och dumhet. Men med nya tider och nya teknologier så tas det hela ibland till oanade höjder.

Det här är inte en facebookuppdatering, eller en polemisk nyhet. Det här är en notis om någon som dött, och "Stolt släkting" har valt att kommentera om hur stolt hon/han är över sin familjs ingripande. Va? Om det hade varit en närstående till mig så hade jag storknat över denna förmätna smaklöshet.

Svenska staten borde göra det obligatoriskt att utbilda folk i sociala medier...eller införa böter för dylika övertramp.

Uppdatering på #spanishrevolution

Jag skrev häromdagen om Plaza del Sol, och ungdomarnas protester runtom i Spanien.

Breaking news: just nu håller de på att välsigna majs nere på Plaza del Sol medelest en intrikat dans. Hundflöjtarna (som jag skrev om i detta inlägg) verkar helt ha tagit över rörelsen.

Nej vet ni vad: med en joint, en flöjt och en hund (och låt oss inte glömma välsignad majs!), vette tusan hur långt en revolution kan gå.

Spoongi Bobble!

Fascinationen med Japan fortsätter! Här en helt hysterisk McDonalds-reklam med Svampbob Fyrkant.

Madrid Maraton

I morse klev jag upp tidigt för att gå och kolla på mataron de Madrid. Karneval eller dödligt allvar? Lite både och.

Tummen upp till mig?

Måste varit mina churros jag åt till frukost!

Palmsöndagshemfärd med förhinder

Viva la novia - leve bruden!

Peter Parker?

Clark Kent?

Joe le taxi

Min far dog tokig. Det var för snart två år sedan. Han hade jobbat hela sitt liv i den ryska militären, och om inte det hade varit nog, så var han i marinkåren - där har du de galnaste militärerna i Ryssland. Så nu väntar jag och min fru - hon är från Norge, förresten - på att det ska klarna upp sig med arvet jag fick, sedan flyttar vi till Sydkorea, till Seoul. Där har några polare lovat att de ska fixa jobb.

Du har inget emot att jag spelar Frank Sinatra, va? Jag blir tokig av fotboll och politik. Alltså, jag har ju bott i Spanien till och från sedan jag var 18, men jag ser inte Spanien som Europa. Spanien för mig är nordligaste Afrika. Men dottern bor i Malta. Hon är gift med en italienare, och jag svär att han är maffiamedlem, jag lovar! Ser du det här? (visar högerhanden som är ärrad av brännskador). Kommer du ihåg flygplansolyckan för några år sedan här i Madrid, med Spanair? Jag var där. Jag är ju egentligen inte taxichaufför utan flygmekaniker - jag hyr bara in mig på den här bilen, har gjort det ett år drygt nu.

Några timmar senare tar jag en taxi igen. Den här gången är det inte en tjock, slätrakad rysk-baskisk medelåldersman i glansig fotbollströja. Det är en ung kille med solglasögon liknande dem som Elvis hade den sista tiden. Samt en fjunig skäggväxt och fjuniga polisonger.

Nej, jag har haft körkort tre år, taxi har jag kört 1 år och 4 månader. Var sa du du skulle? Ah, moskeéen, nu vet jag var du menar! Fast egentligen har en moskée inget att göra här i Spanien. Som ett historiskt monument, visst, men det här är fanimig ett kristet land. Det är allt jag har att säga om det - jag tycker inte vi ska ha några moskéer här.

Bortom sangria och flamenco

Spanien, ett land där man dricker sangria under fullmånens silvriga ljus, till eldiga flamencotoner, och med en minst lika eldig spanjor? Ett land där man vandrar bland olivträd i böljande landskap, i skuggan av moriska fästningar, och där man kan se tjuren Ferdinand under korkeken? Ja, det kan stämma.

Men Spanien är så mycket mer. Det är landet där byråkrati är kung, och där stämplade formulär är hårdvaluta. Som immigrant har jag fått min beskärda del av kakan, och fått se många gråa kontor, spridda över Madrids geografi. Alltid med ett antal formulär i väskan, alltid redo att bege mig till nästa kontor för att fylla i nästa formulär.

Hade Kafka levt och verkat i vår tid, hade han kunnat hämta mycket inspiration från detta bisarra förfarande, renons på logik och mening.

Den här videon tar tre och en halv minut av din tid. Men du kommer veta så mycket mer om vad som egentligen sker bakom de spanska turistromantiska dimridåerna.

Don Flamenco från Punch Out -

en "modern" eldig spanjor

Die Hipster!

Ta chansen - ta kål på en hipster.

http://www.thathipster.com/

What would Don Draper do?

Jag slänger upp armbågarna på det låga bordet i vår salong, och kavlar upp ärmarna. Det är söndag, och det är dags att komma ikapp tiden.

Istället kommer jag att tänka på hur Mad Men säsong 4 slutade. Det var inte vackert eller tillfredsställande. Men det spelar ingen roll. Jag vill vara Don Draper: dekadent, samvetslös, plastisk. Alltid obevekligt på väg framåt, no matter what.

När ställd inför tvivel ska jag börja ställa mig följande fråga: What would Don Draper do?

"jag ska se till att du äter upp din hunds skit"

ja säga vad man vill om spanjorerna, men att de är vältaliga - det kan man inte sticka under stolen med. detta stod det alltså på en sådan här skylt som caféer och affärer brukar ställa ut på gatan för att lock in folk, mitt ute på en grusparkering i den obefläckade avelsens kvarter. så någon måste ju ha gjort sig ett väldig omak för att framföra budskapet.

ordagrant löd texten: OBS! JAG KOMMER FÅ TAG PÅ DIG (det kan du lita på) då, SKA JAG SE TILL ATT DU ÄTER UPP DIN HUNDS SKIT (DET KAN DU LITA PÅ).

det är sånt här som sätter guldkant på tillvaron nere i Madrid. folk är så härligt passionerade, och därtill uppfinningsrika när andan faller på. det ska bli intressant att se om skylten står kvar där i morgon när jag går till jobbet.

efter en sådan högklassig inledning på dagen, så skulle det bara fattats om man inte avslutat den i samma stil. efter jobbet så gick jag och mitt arbetslag, mitt "team", och bowlade. lyckligtvis så betalade tidigare träning av sig, och jag vann storstilat. det kändes så klart mycket bra. även om jag inte imponerade på herrarna med min stil, så var de motvilligt tvungna att medge att den var "resultatinriktad", och såg "svensk" ut (vad nu det ska betyda).

och som att det inte vore nog med godbitar att bjuppa på, så kommer här en sista från i dag: bici crítica! det handlar alltså om tusentals Madridbor som samlas cirka en gång i månaden för att medelst cykel, ta över staden och paralysera trafiken. jag blev stående ett bra tag i den där korsningen tillsammans med ett helt gäng skogstokiga bilister.