På spaning efter den perfekta lägenheten: del 3

När man söker efter lägenhet i Madrid så kan man antingen göra det via nätet, eller så gör man det till en heldagsaktivitet.

Den tar vi! Notering av nummer

Som ni ser ovan så kräver det vissa förberedelser. Rätta kläder, så man inte fryser, samt mobil eller annat hjälpmedel för att anteckna diverse telefonnummer och adresser. Jag rekommenderar mobilkamera + papper och penna - efter 10 lägenheter (och lika många telefonnummer), är det svårt att minnas vilken som var vilken, och var den låg.

Förra veckan hanns det inte med något sökande, men dock hanns det med att gå och se en av lägenheterna. Drömläge vid Palacio Real, och utsikten över la Almudena kommer aldrig att kunna bli bättre - aldrig!

Utsikt från lägenheten som inte hade någon personlighet

Men priset - 1500€ i månaden, samt det faktum att lägenheten led av komplett renons på personlighet (den hade renoverats sönder till något så slätstruket och intetsägande att det inte finns ord att sätta på den), ledde till att vi återigen tackade för oss, och skrattandes gick därifrån.

Jag ska kanske tillägga att det var en lättnad att lägenheten inte var tilltalande. Att drabbas av absolut ha-begär till lägenheter för 15 000 kronor i månaden är en dålig idé.

På spaning efter den perfekta lägenheten: del 2

Lägenhet nummer 3 beskådades i dag efter jobbet. Med ett äpple i ena handen, ett paraply i den andra, och en karta i jackfickan, anlände jag efter två metrobyten till Malasaña.

Den här lägenheten låg till skillnad från tidigare objekt på fjärde våningen. Nedskavda trappor i trä, och en allmänt skev och snäv trappuppgång framkallade ett lätt illamående. Så var det värt det?

Smakfull inredning with a "twist"

Fotot illustrerar nackdelen med lägenheten: inredningen. Och det var inte förhandlingbart - den hyrs ut MED möbler och allt, och därmed basta. Så vad var det då som fick mig att tycka att det var värt att gå och kolla på lägenheten, förutom det centrala läget då?

Utsikten

Wunderbar! Men tyvärr, inte ens en så betagande utsikt kan kompensera för vad fotot ovan avslöjade om icke förhandlingsbar inredning och möblemang (betänk att jag besparat er från ytterligare visuella övergrepp i form av vita skrivbord i plast, rottingsoffa, 15 gigantiska lerkrukor uppställda på rad längs vägg m.m).

Sökandet fortsätter!

På spaning efter den perfekta lägenheten: del 1

Klev upp tidigt för att gå och titta på en lägenhet i la Latina vid 10-tiden i lördags. Tre rum, 100 kvadratmeter...vad kan gå fel? Mycket. Det var en sad excuse för lägenhet, och till på köpet låg den på första våningen. Planlösningen var klassiskt spansk - varken funktionell eller estetiskt tilltalande, utan mer åt det deprimerande hållet, med mycket lysrörsbelysning, fönster mot en mörk innergård och omöjligt smaklös kombinering av inredning.

Plaza de la Paja

På väg mot ett lämpligt café för att inta frukost såg vi en "uthyres" skylt på Plaza de la Paja. Så vi ringde, och efter frukosten gick vi och tittade på lägenheten. Ännu en lägenhet på första våningen. Underbart gammalt hus med en drömtrappuppgång. Lägenheten då? Tja, alla fönster vette mot innergården, och köket var inte mer än en kokvrå med en ranglig utfällbar arbetsdisk i plast. Lägg sedan till ett rum för toalett, och ett annat i andra änden av lägenheten för dusch.

To be continued; i morgon ska jag gå och kolla på en vindsvåning.

lågkonjunktur

på väg till jobbet i morse gick jag med en tom plånbok. men i fickan hade jag en euro. med den skulle jag köpa morgonkaffet. "fint", tänkte jag, i mitt armod.

så ser jag en tiggare. han går barfota framför mig, har en tiggarstav och en kopp för allmosorna som han skramlar med. en äkta tiggare med andra ord! kände hur euron i min byxficka brände, och tänkte altruistiskt: den ska tiggaren ha. men sedan dök bilden av morgonkaffet upp i huvudet. så jag ökade takten och gick förbi. det går lågkonjunktur även i filantropin.

apropå filantropi. varje dag ser jag nya använda kondomer längs vägen jag går till jobbet. det är en passage mellan två ledsamma hyreshus, med en trist grusparkering i mitten och en trottar som går längs bottenvåningen på det ena hyreshuset. förutom använda kondomer står det alltid ölflaskor där, och det luktar avlopp och urin. det tycks mig erbarmligt påvert det hela. allt detta i den obefläckade avelsens kvarter.

den här var lite annorlunda då den var röd. så jag tänkte jag skulle dela med mig.

"jag ska se till att du äter upp din hunds skit"

ja säga vad man vill om spanjorerna, men att de är vältaliga - det kan man inte sticka under stolen med. detta stod det alltså på en sådan här skylt som caféer och affärer brukar ställa ut på gatan för att lock in folk, mitt ute på en grusparkering i den obefläckade avelsens kvarter. så någon måste ju ha gjort sig ett väldig omak för att framföra budskapet.

ordagrant löd texten: OBS! JAG KOMMER FÅ TAG PÅ DIG (det kan du lita på) då, SKA JAG SE TILL ATT DU ÄTER UPP DIN HUNDS SKIT (DET KAN DU LITA PÅ).

det är sånt här som sätter guldkant på tillvaron nere i Madrid. folk är så härligt passionerade, och därtill uppfinningsrika när andan faller på. det ska bli intressant att se om skylten står kvar där i morgon när jag går till jobbet.

efter en sådan högklassig inledning på dagen, så skulle det bara fattats om man inte avslutat den i samma stil. efter jobbet så gick jag och mitt arbetslag, mitt "team", och bowlade. lyckligtvis så betalade tidigare träning av sig, och jag vann storstilat. det kändes så klart mycket bra. även om jag inte imponerade på herrarna med min stil, så var de motvilligt tvungna att medge att den var "resultatinriktad", och såg "svensk" ut (vad nu det ska betyda).

och som att det inte vore nog med godbitar att bjuppa på, så kommer här en sista från i dag: bici crítica! det handlar alltså om tusentals Madridbor som samlas cirka en gång i månaden för att medelst cykel, ta över staden och paralysera trafiken. jag blev stående ett bra tag i den där korsningen tillsammans med ett helt gäng skogstokiga bilister.

den obefläckade avlelsens kvarter: revisited

glömde laptoppen hemma i dag, insåg det först när jag kom fram till jobbet. att åka hem igen, och sen tillbaka skulle tagit närmare en timme. föga tilltalande scenario. som tur var är javi ledig den här veckan, så han var snäll nog att hoppa på metron och åka ut till barrio de la concepción, mitt jobbmetrostopp. man ska ha tur ibland. barrio de la concepción betyder "den obefläckade avlelsens kvarter". spanjorerna gillar att det här katolska temat. de gillar inte att kalla ting vid sitt rätta namn. någon dag ska jag tillägna ett helt inlägg om det här kvarterets typer, dofter och företeelser.

ska köpa biljetter till way out west imorgon. way out west är festivalen som har allt: koola artister, göteborgare i mängder, ett bra läge i slottsskogen och en animerad logga med vajande plantor. varför har de då inte endagarsbiljetter? och bob dylan, när jag ändå är i farten.

för övrigt var det krappy väder i dag, riktigt blygrått och dant, inte mer än 17 grader. nästan som att vara hemma. jag tror jag röstar för lite miyazaki som botemedel. det får nog bli kikis expressbud -förtjusande animerad rulle (som allt annat miyazaki gör).