Hasta luego vid vägs ände

Som de närmast sörjande redan uppmärksammat har min tid som utomstående observatör av det spanska landet, dess folk och seder, nått sitt slut. Därför känns det som att bloggen Spanish sketches har fyllt sin funktion.

Jag tackar för den här tiden. Och ber postumt om ursäkt för den bitvis undermåliga skisseringen av Spanien (och en hel del annat obskyrt).

Tankar medan min tallrik töms av hungriga händer

Ett nytt fenomen har smygit sig in i den madrilenska stadsbilden. Bänka er, för nu erbjuder Madrid inte bara ett stadigt ökande antal hemlösa och tiggare i gatuhörn och tunnelbana, "vanliga" spanjorer skjutandes kundvagnar med metallskrot, eller tömmandes pappersinsamlingscontainrar. Nu kan du dessutom få uppleva livs levande människor som kommer fram till bordet på terassen där du sitter och äter, för att be om dina matrester. Brödskarvar, köttlösa kycklingben, bortskurna fettslamsor - det slukas, och fort går det.

Klyftorna mellan de som har och inte har börjar bli så avgrundsdjupa och vida att det ter sig som en ny form av postkolonialism. Fast på hemmaplan, utan att lämna Europa. Jag tänker att det bara är en tidsfråga innan detta kommer förklaras genom någon förklädd variant på de rasbiologiska ideologierna från det gamla Europa. Och de som har, de kommer bli så nöjda - det är inte vårt ansvar!

När du har en barfota gravid kvinna framför dig, som med smutsiga händer plockar resterna från din tallrik - då är det svårt att skapa det nödvändiga avstånd som behövs för illusionen om att vi är på väg åt rätt håll; att idéen om människans okränkbara värde kanske inte var mer än en paragraf på ett papper som skrevs för länge, länge sedan. 

Pay it forward - februari 2012

Efter en med Norrlands mått rekordkort vinter, så sken vårsolen över Madrid. Den sken även över mig, där jag satt i Retiro-parken och läste i lugnan ro. Plötsligt sänkte sig en skugga över mig, i form av en äldre herre i 65-års åldern.
- Blondie! Hur går det med studierna? Och med den introduktionen satte han sig ner bredvid mig, och började hala sitt positiv.

Efter tio minuter stod det klart att det var en bitter, misogyn herre jag hade att göra med. Frun och han hade skiljt sig 15 år tidigare - tvisten efter skilsmässan räckte nästan lika länge som deras äktenskap. Ingen flickvän hade han, fast han bra nog gärna skulle vilja. Jag tänkte föreslå att om han provade med att sluta kamma nackhåret över flinten (med en precision som lämnade kammens alla tänder synliga på skulten), kanske det skulle gå bättre. Men hej! man är ju en god medmänniska, så jag föreslog något  mer konstruktivt.
- Kanske om du provade att gå och dansa?
- Jo, det gjorde jag i fredags. Dansade hela kvällen med en peruanska. Hon verkade mör som smör, men när dansen var slut, och jag bjöd med henne hem, så var det bara ursäkter: (härmandes kvinnlig röst) "Åh nej, jag kan inte, men vi kanske kan dansa mer en annan gång?". Bah. Typiskt kvinnfolk. Jag skulle kanske varit mer bestämd och hårdhänt? Det är ju många kvinnor som gillar det. Men vet du vad jag sa till henne då? Jo, jag frågade om hon inte ville komma upp en stund för att kolla på TV ändå? Hä hä! Kolla på TV! Fattar du?

Från denna bekännelse över misslyckad erövring, så var det inte långt till nästa. Efter att han berättat att han inte varit med en kvinna på tre år, frågat mig om jag trodde att man glömde hur man gör ("hä hä"), så var det alltså dags för kulmen av detta gemytliga samtal mellan två olika generationer.
- Men du då? Du verkar ju vara över 30. Har du barn? Nähä. Gift? Nähä. Ja pojkvän, men jag vet att ni kvinnor har olika tycken. Jag skulle väl kunna vara något för dig? Jag har flera hus, jag har pengar. Följ med mig hem till Torrejón, varför inte?

Insikten medan jag ilsket stegade därifrån i vårsolen: äldre spanska män ser dig sällan som en medmänniska. De ser dig som en människa de skulle kunna ligga med. Och går inte det, så kan de i alla fall göra dagen lika sur för dig som den är för dem.

Who's gonna throw that minstrel boy a bone?

Det här är spansk humor från 90-talet, och jag önskar innerligt att jag kunde säga att mycket har hänt sedan dess. Men nej, det här är än i dag representativt för vad spanjorerna anser vara riktigt kul. Kombinationen minstrel och drag - kan det bli bättre? Ja, hittepå-engelska i falsett med pruttljud samt en enorm lösrumpa. 

Det är lågt på så många olika nivåer att man nästan drabbas av svindel.

This is not a crisis

Förra veckan var jag tillbaka till Barcelona för första gången sedan 2004. På gatan där jag en gång bodde, Carrer del Carmen, sökte gäng av unga människor igenom sopkorgarna. Mitt gamla hus, som 2002 var nyrenoverat och fräscht, var nu täckt av grafitti; det hade liksom förlorat lystern och framtidsandan som kvarteret Raval genomsyrades av när jag bodde där.

Åter i Madrid tar jag en taxi hem. Chauffören är kort, verkar åldrar i förtid, hopsjunken. Som om  tyngden av världens sorger vilade på hans axlar.

Han svarar enstavigt på mina frågor. Ända tills jag frågar om han ofta kör kunder till flygplatsen, och om han då brukar stanna där för att vänta in nästa kund.

Nu för tiden får man vänta två, tre timmar på en ny kund efter att man kört någon till flygplatsen. Mina arbetspass ligger på16 timmar - sedan stänger taxametern av. Det är för djävligt, jag har inget socialt liv kvar längre. Jag måste jobba sex, sju dagar i veckan, och knappt ens då går det ihop.

Krisen började märkas för fyra år sedan, men sedan två år tillbaka är det hopplöst. Och mitt upp i alltihopa så tog min fru ut skilsmässa och stack. Så nu delar jag lägenhet med en invandrarkvinna. En gubbe i min ålder som delar lägenhet! 

Nä, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så här. För var dag som går så gillar jag pengar mindre. Eller nä, jag gillar inte pengar, punkt slut. Vad är meningen med att samla på sig miljoner när man inte delar med sig?Du vet, kyrkogårdarna är fulla av rika människor. I Egypten vilar faraonerna i sina pyramider. Vad blev det av dem? De är inte mer än stoft.  Att ge en hungrig människa på gatan mat, det den människan ger dig i tacksamhet, det är något du inte kan köpa för pengar. 

Vi kommer till slut fram till min gata. Jag vet inte vad jag ska säga som kan skingra denna kompakta, gråa hopplöshet, och den kalla vinden som sliter i min oknäppta kappa väntar inte på någon; inte heller på goda råd.

Så jag nöjer mig med ett förstulet och (inte så lite) diplomatiskt "Även detta kommer ändras." Varpå han rycker på axlarna, räcker mig mitt bagage, och säger "Det är ett äventyr, livet. Man får se på det på det viset".

Synthesizer, komplett med möbel och pall

Så har vi då Blocket, där var man (eller kvinna) får agera försäljare, layoutare och copywriter. Ibland uppstår ljuv musik. Eller vad sägs om detta mästerstycke till försäljningsargument för en synt (med tillhörande bord och stol i "massiv björk"):

Viktigt är också att den låter bra, och det gör den verkligen. Du kan också spela in med denna synt. Skönt stereoljud med ordentlig styrka är vad denna synt ger ifrån sig.

Till denna synt medföljer också en mycket fin bänk i massiv björk, bänken är i princip NY! /---/ En bra sak med denna bänk är att den har jalusi, att dra ned när man inte använder synten, bra mot damm och annat, och inte minst snyggt att kunna dölja allting. En pall i samma träslag som bänken ingår också, så här får man en komplett musikmöbel, bara att sätta i sladden i väggen och börja spela.

"bara att sätta i sladden i väggen
och börja spela"

 Om detta är av intresse så befinner sig försäljaren i Linköping och heter Jan. Tack till Jesper för tips.

Var försiktig med vad du önskar dig

En man från Pontevedra i norra Spanien beställde en penisförstorare via postorder, och fick så den sjätte januari i år ett förstoringsglas hemskickat. Upprörd gick han till polisen för att anmäla företaget för bedrägeri. Så här svarade vakthavande befäl Joaquin Costa:

 Tekniskt sett är det diskutabelt om det kan kallas för bedrägeri, därför att det som förstås med att förstora, det är de facto vad ett förstoringsglas gör.

Jag proklamerar härmed att det nu är bevisat att spanjorer faktiskt kan vara roliga.

Källa: La voz de Pontevedra

When in doubt

Det perfekta alibit

Du sköna nya värld

Läser rapporten "Future Work Skills 2020" om framtidens jobbsituation, med en hel del intressanta observationer. Följande extrakt, som beskriver en av sex drivande förändringsagenter - Rise of smart machines and systems - ger mig dock dåliga vibbar:

Over the next decade, new smart machines will enter offices, factories, and homes in numbers we have never seen before. /---/ As these machines replace humans in some tasks, and augment them in others, their largest impact may be less obvious: their very presence among us will force us to confront important questions. What are humans uniquely good at? What is our comparative advantage? And what is our place alongside these
machines?

Utvecklingen som beskrivs är inget nytt, men hur det beskrivs fick mig beklämd. Ja, var är människans plats vid sidan av de allt mer avancerade maskinerna? Det är sådana här stunder man inser att framtiden redan är här. Och att den inte nödvändigtvis lever upp till de fagra löften som en gång målades upp som modernitetens slutstation.

Safe return doubtful

Sitter och tänker på den tid då män var män på riktigt. Ernest Shackleton var en sån. Han ledde en expedition till Antarktis 1914-1916, med målet att korsa kontinenten via en rutt som inte gjorts innan. Livet stod på spel för de män som deltog.  Det var inte heller något han smög med när han efterlyste medlemmar till expeditionen:

Men wanted for hazardous journey. Small wages. Bitter cold. Long months of complete darkness. Constant danger. Safe return doubtful. Honour and recognition in case of success.

Att han faktiskt lyckades rekrytera 27 individer är nästan lika fascinerande som historien i sig: fartyget frös fast i isen, och snart var besättningen strandad i utkanten av norra Antarktis (efter att fartyget krossats av isen). Boken The Endurance: Shackleton's Legendary Antarctic Expedition berättar historien, och illustreras med foton tagna av fotografen Frank Hurley. Inte sedan filmen Alive har jag blivit så rasande imponerad av ett fåtal individers kapacitet att inte bara ge upp.

Ja vad kostar ett pass egentligen?

Ok. Det här är kul: svenskarnas mest sökta*  fraser som börjar med "Vad..."

1. vad är klockan
2. vad betyder ditt namn
3. vad blir det för mat
4. vad är det för vecka
5. vad är kärlek
6. vad är bilen värd
7. vad händer i stockholm
8. vad heter låten
9. vad kostar ett pass
10. vad ska jag göra

Andra, kanske något mer inspirerade, sökningar på Google hittar ni på @old man's search.

*) enligt Googles söktrendlista för 2011

Greetings from the cubicle farm, part 3 (which is your favorite ambient noise?)

24 timmars oavbrutet ljud från Star Treks dovt mullrande motorer ingår från och med nu i mitt överlevnadskit för stressiga situationer. Det är liksom inte så mycket som kan rubba ditt inre lugn när du har yttre rymden i dina öron.

"My favorite ambient noise from the whole series is the engine idling noise
in TNG. Great for ambiance and imagining that you're in deep space"

Milfshaken: revisited

Ni kanske minns Milfshaken – Friggs kampanj för måltidsersättningsdryck som jag raljerade om i augusti. Den blev anmäld till Reklamombudsmannen som stötande och könsdiskriminerande, och nu har domen fallit: icke skyldig.

Friggs svarade i sitt yttrande att deras uppfattning är att målgruppen:

förstår och uppskattar leken med det moderna populärkulturella begreppet ”milf”. Det faktum att ”milf” från början var ett uttryck med ursprung i porrindustrin men som på ett bra sätt ”kidnappats” av vanliga människor och fått en positiv innebörd var också en orsak till att annonsören valde att använda sig av uttrycket. ”Milf” används idag i vardagligt tal för att beskriva en attraktiv kvinna över trettio år. Begreppet används idag av både män och kvinnor. Det förekommer också i medierna.

 "Va? Du tycker Milf är ett kränkande epitet? Jamen det förekommer faktiskt  medierna". Det ska bli min nya argumentationslinje vid kritik: "det är lugnt - det förekommer faktiskt i medierna".

Om förståelse

Hej,

jag vill avsluta checkinmusic. Jag förstår inte ens vad det är.

Mvh, 
Hanna
-----

Hej Hanna,

Ditt abonnemang är nu avslutat.

Hälsningar

Check-in music
----
Förstår fortfarande inte vad det är.

Vänliga hälsningar,

Hanna

----

Den bråkiga korven och andra hits

Beverly Hills 90210. I Spanien känt under namnet Sensación de vivir - Känsla av att leva. Wtf?

Nej, de gör precis som de vill här i Spanien. Jag ser framför mig hur mustaschprydda spanska TV-gubbar satt och brainstormade för sisådär tjugo år sedan: "Jamen det här är taget! Sensación de vivir - sí, det låter ungt och fräscht, jag menar, vad gör man i USA som ung? Jo, man har liksom feeling för det här med att leva!".

Andra bra exempel på hur man översatt med stil:

• Rosemary´s Baby -> La semilla del Diablo - Djävulens frö
• Dr. Strangelove or: How I learned to Stop Worrying and love the bomb -> ¿Teléfono Rojo? Volamos hacia Moscú -  Röda telefonen? Vi flyger mot Moskva
• The Sound of Music -> Sonrisas y lágrimas - Leenden och tårar
• Braindead-> Tu madre se ha comido a mi perro - Din mamma har ätit min hund
• Point Break -> Le llaman Bodhi - De kallar honom Bodhi
• Die Hard -> La jungla de cristal - Glasdjungeln
• The Village -> El bosque - Skogen
• Beverly Hills Ninja -> La salchicha peleona - Den bråkiga korven

Den bråkiga korven, aka Chris Farley

Helt hopplöst att hitta rim och reson i hur de tänkt. Men någonstans mellan total godtycklighet, förkärlek för att inbaka (ofta kryptiska) spoilers, och ibland rena missförstånd av filmen; där ligger nog svaret.

Också ett sätt att se på det

Äntligen!

Pizzasås ska nu klassas som en grönsak i USA. I alla fall om kongressen får igenom sitt förslag. Låter som en bra strategi för världens överviktigaste land tycker jag.

"Nutritionists say the whole effort is reminiscent of the Reagan administration's much-ridiculed attempt 30 years ago to classify ketchup as a vegetable to cut costs."

Jag undrar bara hur man skulle avbilda pizzasåsen i kostcirkeln? I burk, eller på pizzan?

Hur man torkar lök

Jag är i en liten by två timmar nordväst om Madrid, spatserar runt. På en innergård hänger tvätt ...och lök? En halvtimme senare går jag förbi igen. Då hänger bara tvätten kvar. Det enda beviset för att löken verkligen hängde på tvättlinan är det här fotot.

Ett riktigt dåligt löp

Kort och kul om allt ett löp ska vara (och inte vara): läs här.

The toasted Beatles

Ringo Starr. He's toasted.

Henry Hargreaves heter mannen bakom brödrostade Beatles. För att se hela kvartetten, klicka här, sedan "Still" =>"Toasted". Finns tyvärr ingen direkt url.