The toasted Beatles

Ringo Starr. He's toasted.

Henry Hargreaves heter mannen bakom brödrostade Beatles. För att se hela kvartetten, klicka här, sedan "Still" =>"Toasted". Finns tyvärr ingen direkt url.

Welcome to the cubicle farm, part 3: Rick Astley

 För er som sitter och kliar er i huvudet och funderar vad det är frågan om: lyssna här.

Tack till Nico: hejare på Excel som ibland bjuder på underhållning.

Who says there is no "I" in team?

Nicolas Cage går igen

 

Varför Nicolas Cage förekommer i ett foto från 1840.

TKO till Locket

Jag föreställer mig att spänningen varit brutal sedan jag skrev om locket som fastnade i stekpannan. "Vad hände med stekpannan? Ligger den fortfarande kvar i kylskåpet? Fick hon av locket? Hade omeletten blivit bränd? "

Svaret ser ni nedan. I går hittade jag en verktygslåda i skrubben, och metodiskt provade jag med olika tänger och tekniker att få loss locket. När så både stekpannans handtag och lockknopp lossnat, fick jag till sist se mig besegrad av locket. Jag slängde hela kittet i soporna.

Locket fick sig en knäpp på knoppen under rond tre,
men gick ändå segrande ur ringen

PS. TKO (Teknisk Knock Out) innebär att domaren avbryter en boxningsmatch. Det vet alla som spelat Punch Out, världens bästa boxningsspel från 1987.

Simkort x 3

När man lämnar sitt hemland för att på obestämd framtid bosätta sig i ett annat land, så är en av den moderna tidens frågor: vad göra med sitt inhemska mobilabonnemang? Man behåller det. Har man haft samma nummer de senaste sex åren får det nästan räknas som en identitetsmarkör.

För att slippa släpa på två apparater kör jag med en dubbelpipig mobil: en variant som kan ta två simkort. Praktiskt - och en av mina ursäkter för att inte skaffa en smartphone.

Det tredje sim-kortet

Locket på

De senaste tre månaderna har min kost i princip uteslutande bestått av café- och restaurangmat. Det skulle jag ändra på i fredags, och drog i gång ett omelettbak av stora mått. 

Halvtid: jag vänder på stekpannan. Med ett lock fångar jag upp den halvstekta potatisomeletten. Jag vänder tillbaka stekpannan, och ska ta bort locket för att se om det är bränt eller godkänt. Men locket sitter fast. Det sitter riktigt ordentligt, ofattbart, obeskrivligt fast. 

Jag har provat kniven, hävstångsprincipen, koka i vattenbad, bada i vattenbad, skaka, rå kraft. Men jag får nog säga att lock varit mer framgångsrikt än pock* i det här fallet.

Stekpannan står sedan dess i kylskåpet och tiger med sitt halvgjorda innehåll. Fyra dagar - and counting.

Locket som satt fast

*) Ordvits med stort O.

Växtvärk och parkettbekymmer

16 dagar skulle jag vara borta. Mina krukväxter skulle behöva vattnas fyra gånger under den tidsrymden. Min rumskamrat skulle sköta om det - "no problems!" sa hon.

16 dagar senare kommer jag hem. Genast ser jag att mitt spinkiga avokadoträd har trillat pinn. Ovanpå topplagret av jord ligger de sorgliga resterna av dess fallna blad.

- Ja den där ja. Jag vattnade och vattnade, men det rann bara ut. Krukan har ett hål i botten", säger rumskamraten, som verkar vilja kompensera plantans hädangång med att hon i alla fall applicerat både flit och iver i sitt uppdrag.

Jag lyfter upp den döda avokadoplantan. Den står på ett lerfat, från vilket allt överflödigt vatten sipprat ut - och herrejävlar hur parketten ser ut. Efter en snabb inspektion konstaterar jag att detta inte var en isolerad händelse; i en av växterna har till och med en liten svampkoloni vuxit fram. Som tur är så var det bara avokadoplantan som stod på ett icke vattenfast fat.

 Nu står plantorna ute på balkongen i ett försök till nöddränage. Och parketten, den blir sig nog aldrig lik.

En oväntad ledighet

Jag klagar ofta över Spanien. Det är för varmt, folk är för högljudda och skrytsamma, de har dålig humor, de trängs i kön, de kör bil överallt, de sopsorterar inte, det är hopplöst att vara vegetarian och det kostar lika mycket att ringa på mobilen som det gjorde -92 i Sverige. Sa jag att de har dålig humor också?

Men så har de helgdagarna. De har inte bara fler än i Sverige - de kommer också helt oväntat. Som i dag till exempel: ledig*! Det fick jag reda på i går.

Ja, emellanåt spricker molntäcket upp, och den spanska solen skiner utan att vara för varm.

*) Jag har frågat runt bland spanjorerna, men ingen verkar veta vad som firas eller hålls heligt: "Who cares? Free day!". Typiskt spanskt.

As good as it gets

Tjo och tjiiiim!

Bilden är från en artikel som handlar om hur bitterhet är dåligt för människan, speciellt då hon blir gammal. Men här var det inga sura miner; man skulle till och med kunna säga att bättre än så här, det blir det inte.

Omvänd psykologi - det tackar man för.

An A for effort

Det har blivit hippt att springa. Och jag försöker. Men det verkar inte falla sig så naturligt som min morfar alltid sa till mig - "Du borde satsa på löpning. Löparkropp!". Analys av svaghetsområden är som följer:

Kläderna: långa och fladdriga mjukisbyxor och t-shirt. Helt fel. Man ska visst ha tajta byxor i blanka material, och något tajt linne i samma material.
Löparstilen: den är ganska långsam och planlös. Men det hindrar inte att jag springer med ganska höga knän och fladdrande armar. Saktmodig och ineffektiv skulle man kunna kalla tekniken.
Uthållighet:  har jag aldrig varit bra på. Mentalt börjar jag leta utvägar från springandet redan de första 100 metrarna. Hur jag lyckas hålla ut mer än första kilometern är lika förvånande för mig som faktum att domedagen aldrig kommer är för Jehovas vittnen.
Stretch: kanske det mest bedrövligaste av allt. Vad- och framlårsstretch som man fick lära sig i skolan, sedan tar det stopp. Jag brukar kolla hur de andra gör, men lyckas inte översätta det ögat ser till den egna kroppens rörelser. Genant är det också när de riktiga atleterna ser hur jag taffligt och ineffektivt härmar dem.

Men ett "A for effort" skrapar jag hur som helst ihop till. Och det är ju något.