For Esmé – with Love and Squalor

Att skriva kort tar ofta längre tid än att skriva långt. Det kanske är därför det inte skrivs så många bra noveller.

Jag hade, tills nyligen, aldrig riktigt kommit mig för att undersöka novellens kvaliteter. Långa och tjocka böcker, ju fler sidor desto bättre. Gammal hederlig kvantitet före kvalitet måhända, eller helt enkelt ett resultat av det magert marknadsförda och distribuerade utbudet.

Men så fick jag Salingers 9 stories stucken i handen förra veckan. Fantastiskt! Att med två meningar kunna sätta en karaktär - något många författare inte lyckas med i en hel bok. Njutbart och uppfriskande - direkt från 1953.

Bye bye birdie

Från en grå dags promenad i Madrid.

När det luktar som hemma

"Det luktar utomlands!" är ofta en av de förtjusta kommentarer man kan undslippa sig när man kommer till ett nytt land. Med tiden blir platsens karakteristiska doft inte längre något du märker. Det är då man har blivit hemmavid där. Det är inte längre utomlands, inte längre exotiskt, och det luktar inte något särskilt.

Varje plats har sitt aromatiska signum, och Madrid är inget undantag. Eau de Madrid är en märklig blandning av olivoljeraffinaderi, sopor, stekos och rengöringsmedel. Efter nästan ett och ett halvt år här, så känner jag fortfarande lukten av utomlands.

Mitt-i-vintern-bonus

För att lätta upp i det kompakta vintermörkret så delar jag med mig av ett härligt vykort från svunna sommardagar. Notera lyckan och resterna av adrenalin i blicken, och jaktlagskepsen uppskjuten på skulten. Macho 2.1.

På spaning efter den perfekta lägenheten: del 3

När man söker efter lägenhet i Madrid så kan man antingen göra det via nätet, eller så gör man det till en heldagsaktivitet.

Den tar vi! Notering av nummer

Som ni ser ovan så kräver det vissa förberedelser. Rätta kläder, så man inte fryser, samt mobil eller annat hjälpmedel för att anteckna diverse telefonnummer och adresser. Jag rekommenderar mobilkamera + papper och penna - efter 10 lägenheter (och lika många telefonnummer), är det svårt att minnas vilken som var vilken, och var den låg.

Förra veckan hanns det inte med något sökande, men dock hanns det med att gå och se en av lägenheterna. Drömläge vid Palacio Real, och utsikten över la Almudena kommer aldrig att kunna bli bättre - aldrig!

Utsikt från lägenheten som inte hade någon personlighet

Men priset - 1500€ i månaden, samt det faktum att lägenheten led av komplett renons på personlighet (den hade renoverats sönder till något så slätstruket och intetsägande att det inte finns ord att sätta på den), ledde till att vi återigen tackade för oss, och skrattandes gick därifrån.

Jag ska kanske tillägga att det var en lättnad att lägenheten inte var tilltalande. Att drabbas av absolut ha-begär till lägenheter för 15 000 kronor i månaden är en dålig idé.