Gran Reserva. tänk röda viner som legat på ekfat sista decenniet eller så, och som sedan långsamt, trevande, letar sig ner längs din strupe. fast först har du låtit dofterna fylla dina luktsinnen, låtit dem trilla och snava medan du varsamt sökt i aromkatalogen efter de olika nyanserna. jag tänkte mest: mandel. alkohol. ek. mandel. alkohol. ek. mandel. alkohol. ek.
sju olika varianter. eftersom det var sista tillfället (inte för mig dock, eftersom jag pga förkylning inte närvarade vid "unga röda och roséviner, och kommer få göra den klassen i oktober) så dukades det efter teori och vinprovning upp allehanda delikatesser. paté på hjort och vildsvin, olika sorters korvar, rökt mögelost, lagrad fisk, vinägersardiner...och allt vin som var kvar så klart.
det skulle så klart konverseras. efter att ha gjort ett inlägg i debatten om hur dyrt det var att köpa vin på restaurang här ("jamen då skulle ni veta hur det är i Sverige, här i Spanien är påslagen rena västanvindarna i jämförelse") så stod jag mest och nickade artigt, plockade flitigt, och provade grundligt de sju olika vinerna. det är svårt att prata inför okända människor i grupp som utlänning, speciellt om man är ensam utlänning. det bara är så.
för att avsluta med något alldagligt, så ger jag er en bild av hur en frukost kan te sig här nere. främst vill jag att ni skärskådar flaskan Raib, som innehåller något som liknar filmjölk. det går bara att hitta hos de marockanska affärerna. den är fin, och reflekterar kärnfamiljen på ett mångkulturellt vis. positivt, eller hur? dock kan jag inte påstå att den är godare än vanlig fil. å andra sidan går du inte till konsum och människor i kaftan och fez pekar på dig, ler, och plockar fram rätta sorten på en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar