Joe le taxi

Min far dog tokig. Det var för snart två år sedan. Han hade jobbat hela sitt liv i den ryska militären, och om inte det hade varit nog, så var han i marinkåren - där har du de galnaste militärerna i Ryssland. Så nu väntar jag och min fru - hon är från Norge, förresten - på att det ska klarna upp sig med arvet jag fick, sedan flyttar vi till Sydkorea, till Seoul. Där har några polare lovat att de ska fixa jobb.

Du har inget emot att jag spelar Frank Sinatra, va? Jag blir tokig av fotboll och politik. Alltså, jag har ju bott i Spanien till och från sedan jag var 18, men jag ser inte Spanien som Europa. Spanien för mig är nordligaste Afrika. Men dottern bor i Malta. Hon är gift med en italienare, och jag svär att han är maffiamedlem, jag lovar! Ser du det här? (visar högerhanden som är ärrad av brännskador). Kommer du ihåg flygplansolyckan för några år sedan här i Madrid, med Spanair? Jag var där. Jag är ju egentligen inte taxichaufför utan flygmekaniker - jag hyr bara in mig på den här bilen, har gjort det ett år drygt nu.

Några timmar senare tar jag en taxi igen. Den här gången är det inte en tjock, slätrakad rysk-baskisk medelåldersman i glansig fotbollströja. Det är en ung kille med solglasögon liknande dem som Elvis hade den sista tiden. Samt en fjunig skäggväxt och fjuniga polisonger.

Nej, jag har haft körkort tre år, taxi har jag kört 1 år och 4 månader. Var sa du du skulle? Ah, moskeéen, nu vet jag var du menar! Fast egentligen har en moskée inget att göra här i Spanien. Som ett historiskt monument, visst, men det här är fanimig ett kristet land. Det är allt jag har att säga om det - jag tycker inte vi ska ha några moskéer här.