När det pratas om olika aspekter av att bo utomlands, tycker jag ofta att en aspekt brukar glömmas bort. Nämligen att du för det mesta inte har en susning om vad folk pratar om. Så du får öva på att inta neutrala ansiktsuttryck, som förhoppningsvis uttrycker iaf en mild nyfikenhet. Alternativt nicka instämmande, och säga "Jag älskar den showen/musikern/humorpersonen etc etc!"
I Madrid har jag kommit att vänja mig vid det. Det bara är så (även om det ska tillstås att du kommer en bra bit med Abba, Ace of Base, Ikea och Björn Borg). Men nu när jag är på del två av en kurs i England, och måste delta i gruppsamtal under luncher, kafferaster, middagar etc, så inser jag hur djupt det hela går. Du har noll chans att delta i de flesta samtal av lättare karaktär, när olika populärkulturella fenomen avhandlas. Monty Python och slaget vid Hastings räcker bara så långt.
Det spelar ingen roll om du frågar, för du har ändå ingen koll. Fast jag frågar ju ändå. Bara för att kunna säga "Hmmm...no, no idea what you are talking about." Och le lagomt fåraktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar