onsdag 29 februari 2012

Pay it forward - februari 2012

Efter en med Norrlands mått rekordkort vinter, så sken vårsolen över Madrid. Den sken även över mig, där jag satt i Retiro-parken och läste i lugnan ro. Plötsligt sänkte sig en skugga över mig, i form av en äldre herre i 65-års åldern.
- Blondie! Hur går det med studierna? Och med den introduktionen satte han sig ner bredvid mig, och började hala sitt positiv.

Efter tio minuter stod det klart att det var en bitter, misogyn herre jag hade att göra med. Frun och han hade skiljt sig 15 år tidigare - tvisten efter skilsmässan räckte nästan lika länge som deras äktenskap. Ingen flickvän hade han, fast han bra nog gärna skulle vilja. Jag tänkte föreslå att om han provade med att sluta kamma nackhåret över flinten (med en precision som lämnade kammens alla tänder synliga på skulten), kanske det skulle gå bättre. Men hej! man är ju en god medmänniska, så jag föreslog något  mer konstruktivt.
- Kanske om du provade att gå och dansa?
- Jo, det gjorde jag i fredags. Dansade hela kvällen med en peruanska. Hon verkade mör som smör, men när dansen var slut, och jag bjöd med henne hem, så var det bara ursäkter: (härmandes kvinnlig röst) "Åh nej, jag kan inte, men vi kanske kan dansa mer en annan gång?". Bah. Typiskt kvinnfolk. Jag skulle kanske varit mer bestämd och hårdhänt? Det är ju många kvinnor som gillar det. Men vet du vad jag sa till henne då? Jo, jag frågade om hon inte ville komma upp en stund för att kolla på TV ändå? Hä hä! Kolla på TV! Fattar du?

Från denna bekännelse över misslyckad erövring, så var det inte långt till nästa. Efter att han berättat att han inte varit med en kvinna på tre år, frågat mig om jag trodde att man glömde hur man gör ("hä hä"), så var det alltså dags för kulmen av detta gemytliga samtal mellan två olika generationer.
- Men du då? Du verkar ju vara över 30. Har du barn? Nähä. Gift? Nähä. Ja pojkvän, men jag vet att ni kvinnor har olika tycken. Jag skulle väl kunna vara något för dig? Jag har flera hus, jag har pengar. Följ med mig hem till Torrejón, varför inte?

Insikten medan jag ilsket stegade därifrån i vårsolen: äldre spanska män ser dig sällan som en medmänniska. De ser dig som en människa de skulle kunna ligga med. Och går inte det, så kan de i alla fall göra dagen lika sur för dig som den är för dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar