Handel med förhinder

Går till designhörnan på en butik i Stockholm. Roffar åt mig lite sånt jag kommer åt och sånt jag kan behöva. När jag provat färdigt lämnar jag tillbaka en skjorta som kostar 1000 kronor till biträdet som står vid provhytterna - "Lite dyrt det där tycker jag", och går med stickad tröja à la Carin Wester, och en klänning i annat märke, mot kassan. Är inte så förtjust i klänningen, men kostar den 250, så kostar den 250. Har också roffat åt mig ett halsband, och beger mig således till kassan.

"2850 kronor" säger han i kassan. Jag frustar till, och frågar vad klänningen kostar. "1250, jaha, ok, då tar vi bort den då."

"1650 kronor blir det då -" han ser på mig, och jag är nu högröd i ansiktet av denna fars - men än så länge mer indignerad än något annat, och säger "ja tröjan kostar 1400, den är ju från vår designerhörna..."

"Jaha, ta bort tröjan med då", säger jag, pekar på halsbandet, "och jag behöver ingen påse för halsbandet - slå in den i lite papper så är det bra så."

Sensmoral: prisjägaroptimism och dåligt disponerade prislappar är en kombination som går illa ihop.