Input 1: En mobil ringer här på det halvtomma semesterkontoret. Melodin som ljuder är "The man who sold the world" med Nirvana, den från deras unplugged sessions (som jag tror de flesta i den smädade generation x känner till - och det övre segmentet från y med, för den delen).
Input 2: Jag laddar en artikel för veckans nyhetsbrev. Titeln lyder "Knowing x", och så klart går tankarna till ABBA:s Knowing you knowing me.
Output: jag lyssnar på båda, och sedan klickar jag mig vidare till Ring Ring med ABBA (för att sluta cirkeln). HUR har jag kunnat missa den här störtsköna ABBA-videon? Och vad i hela fridens namn tänkte Björn egentligen på? Det räcker inte med eyeliner, silvrig stjärngitarr och mantel för att bli glamrockare med klass. Speciellt inte när man står och ler så där fåningt som han gör.
Ingen sensmoral levererad. Precis som jag en gång sa till min vän Hanna, så måste en metafor inte kunna omsättas i motsatsen för att vara giltig. Och ibland är en anekdot inte mer än en simpel anekdot utan mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar