Julen är kommen

Nu när julen nästan är här så vill jag dela med mig av en spansk variant av den svenska traditionen att bränna Julbocken i Gävle: bränna en återvinningsstation. God jul!

Nöden är uppfinningarnas moder

För de som följer unga (nåväl) fröken Grelz lidanden, så vet ni att snusen hade kommit på villovägar. Jag kan meddela att läget inte ändrats. Så jag hankar mig fram bäst jag kan med det som finns, och nikotintuggummin är min första anhalt på lång abstinensfärd mot snusleverans.

Efter att ha konstaterat att nikotiontuggummin inte sätter någon guldkant på tillvaron var jag tvungen att tänka till. Resultatet av nämnda tankearbete ser ni ovan: två nikotintuggummin.

Jag kan rapportera att det inte gav någon guldkant. Lite hjärtklappning, och sen var det inte så mycket mer. Lite som en gammal femöressmällare som legat i en gammal byxficka och torkat - man tänder eld och det säger "fjiutt".

Nedräkningen till Hanna och Jills ankomst har nu fått en anstrykning av en LVM:ad heroinists hopp om frihet, och den perfekta silen.

Jag och Obama

...på LinkedIn. Everything is connected! New age-rörelsen hade alltså rätt.

Cold turkey

När jag var liten var jag synnerligen förtjust i att inta horisontalläge med en bra fantasybok och en godispåse. Att helt och fullt låta mig uppslukas av en medryckande historia i ett land långt, långt borta, timmar i sträck. Godiset, ja det var bara mer ved på brasan, för att maximera njutningen av denna passiva form av eskapism med lite gött knaster på hjärnbarken.

Med åren har det blivit mer och mer sällsynt att jag agerar en modern Madame Bovary. Men då och då händer det att något fångar mitt intresse, och jag ger mig hän till denna hedonistiska ritual. Nu senast var det något så fånigt som True Blood. En serie som har alla ingredienser för en effektiv och fullständigt absorberande verklighetsflykt: övernaturliga varelser, kärlek, action, osannolika utvecklingar och cliffhangers tills du säger "mercy me!"

I går tog det slut på True Blood. Så efter 36 intensiva avsnitt uppdelade på tre säsonger, sitter jag här. Cold turkey.

Apropå cold turkey; jag är rädd att jag kommer att återkomma till det ämnet, då jag nu sitter med enkom 12 snusar på tobakskontot. Jag är rädd att den spanska tullen har konfiskerat den senaste skeppningen som mor skickade.

Cleaning windows

What's my line?//I'm happy cleaning windows//Take my time//I'll see you when my love grows//Baby don't let it slide//I'm a working man in my prime//Cleaning windows

Kontorslivet i all sin ära, men ibland kan man längta till något ...annorlunda. Och det är en sådan dag då jag får syn på dessa mäns siluetter, när de putsar våra fönster. På tionde våningen, i höstsolen.

Europa enligt USA

Vill du ha fler stereotyper? Jamen det är bara att ta för sig här!

I am the Walrus

...goo goo g'joob g'goo goo g'joob.

illustrerat #3: Spaniens nationaldag, Rascafria

Begrundan.

...ett litet ljusfall.

Javi sedd snett nerifran.

Utsikt pa hemvägen.

Ibland är det svårt att försvara Sverige, del 2

http://www.whatissweden.com/

Ibland är det svårt att försvara Sverige, del 1

http://www.youtube.com/watch?v=qq6iEKVLzWY

Något läcker i Metro Madrid

Något måste ha gått snett i planeringen av metro och vattenledningarna. Hinkar som samlar upp dropp är business as usual. Så är även doften av avlopp - ännu en påminnelse om den torftiga planeringen av Madrids underjordiska aktiviteter.

diplomerad och klar

Gran Reserva. tänk röda viner som legat på ekfat sista decenniet eller så, och som sedan långsamt, trevande, letar sig ner längs din strupe. fast först har du låtit dofterna fylla dina luktsinnen, låtit dem trilla och snava medan du varsamt sökt i aromkatalogen efter de olika nyanserna. jag tänkte mest: mandel. alkohol. ek. mandel. alkohol. ek. mandel. alkohol. ek.

sju olika varianter. eftersom det var sista tillfället (inte för mig dock, eftersom jag pga förkylning inte närvarade vid "unga röda och roséviner, och kommer få göra den klassen i oktober) så dukades det efter teori och vinprovning upp allehanda delikatesser. paté på hjort och vildsvin, olika sorters korvar, rökt mögelost, lagrad fisk, vinägersardiner...och allt vin som var kvar så klart.

det skulle så klart konverseras. efter att ha gjort ett inlägg i debatten om hur dyrt det var att köpa vin på restaurang här ("jamen då skulle ni veta hur det är i Sverige, här i Spanien är påslagen rena västanvindarna i jämförelse") så stod jag mest och nickade artigt, plockade flitigt, och provade grundligt de sju olika vinerna. det är svårt att prata inför okända människor i grupp som utlänning, speciellt om man är ensam utlänning. det bara är så.

för att avsluta med något alldagligt, så ger jag er en bild av hur en frukost kan te sig här nere. främst vill jag att ni skärskådar flaskan Raib, som innehåller något som liknar filmjölk. det går bara att hitta hos de marockanska affärerna. den är fin, och reflekterar kärnfamiljen på ett mångkulturellt vis. positivt, eller hur? dock kan jag inte påstå att den är godare än vanlig fil. å andra sidan går du inte till konsum och människor i kaftan och fez pekar på dig, ler, och plockar fram rätta sorten på en gång.

is it a teabag?

jahaja! här går man och tror att det här med snus, det är fortfarande ngt som man bara har i Skandinavien. de har förvisso sin tuggtobak i USA, men that´s about it. fel, fel, fel! både General och Camel är i farten och marknadsför för glatta livet i det allt mer rökovänliga landet i väst. och Marlboro med, som det verkar.

just ja. snusning ger ökad risk för stroke och hjärtattack med.

"vilken hemsk dag att fylla år på"

i dag är det min födelsedag. det är också dagen efter ännu ett val då Sverige röstat fram en konservativ regering. och skulle det inte räcka för att få baksmälla så har vi ju alltid Sverigedemokraternas intåg i riksdagen att gräma oss över. tandagnisslan och blodaspillan, som farfar skulle ha sagt.

misslyckat val eller inte, ikväll går jag på vinprovning, och sedan middag. jag är helt täppt, men som tur är så är det vita viner som avhandlas ikväll. på onsdag, rosé. och nästa vecka - oh bliss - två dagar dedikerade till rött vin.

lågkonjunktur

på väg till jobbet i morse gick jag med en tom plånbok. men i fickan hade jag en euro. med den skulle jag köpa morgonkaffet. "fint", tänkte jag, i mitt armod.

så ser jag en tiggare. han går barfota framför mig, har en tiggarstav och en kopp för allmosorna som han skramlar med. en äkta tiggare med andra ord! kände hur euron i min byxficka brände, och tänkte altruistiskt: den ska tiggaren ha. men sedan dök bilden av morgonkaffet upp i huvudet. så jag ökade takten och gick förbi. det går lågkonjunktur även i filantropin.

apropå filantropi. varje dag ser jag nya använda kondomer längs vägen jag går till jobbet. det är en passage mellan två ledsamma hyreshus, med en trist grusparkering i mitten och en trottar som går längs bottenvåningen på det ena hyreshuset. förutom använda kondomer står det alltid ölflaskor där, och det luktar avlopp och urin. det tycks mig erbarmligt påvert det hela. allt detta i den obefläckade avelsens kvarter.

den här var lite annorlunda då den var röd. så jag tänkte jag skulle dela med mig.

Ibland säger en bild mer än 1000 ord

power trip

i helgen var jag till Asturias. underbart. vi hade dessutom tur med vädret. jag lägger in lite bilder i kronologisk ordning.

resa med förhinder - madrid har gott om dryga bilköer. fick mig att tänka pa den här scenen från Office Space.

tjusig solnedgång när vi korsade la Mancha i nordlig färdriktning.

Llastres, en pittoresk by med fina vyer - om man var beredd att kravla sig ända upp. och det var man ju.

"sidra" ska hällas högt ovanifrån så att det blir bubblor och smaken framträder tydligt. det är även viktigt att glaset är riktigt tunt. jag vet inte varför.

vi förstod snart varför de var så rundnätta där uppe i Asturias. det var mkt generösa portioner som serverades. i Tazones åt vi gryta med vita stora bönor med musslor, samt chipirones (ett slags bläckfisk) och cider.

ibland gör man rätt, ibland gör man fel. det blev många bilder innan det kom med en bubbla.

bad i Tazones.

livet är som en strandpromenad. ibland stannar man upp och funderar var man är på väg.

los picos de Europa. imponerande vyer när man ankommer till, och lämnar Asturias. att en cistern fick komma med i bild...tja, varför inte?!

"jag ska se till att du äter upp din hunds skit"

ja säga vad man vill om spanjorerna, men att de är vältaliga - det kan man inte sticka under stolen med. detta stod det alltså på en sådan här skylt som caféer och affärer brukar ställa ut på gatan för att lock in folk, mitt ute på en grusparkering i den obefläckade avelsens kvarter. så någon måste ju ha gjort sig ett väldig omak för att framföra budskapet.

ordagrant löd texten: OBS! JAG KOMMER FÅ TAG PÅ DIG (det kan du lita på) då, SKA JAG SE TILL ATT DU ÄTER UPP DIN HUNDS SKIT (DET KAN DU LITA PÅ).

det är sånt här som sätter guldkant på tillvaron nere i Madrid. folk är så härligt passionerade, och därtill uppfinningsrika när andan faller på. det ska bli intressant att se om skylten står kvar där i morgon när jag går till jobbet.

efter en sådan högklassig inledning på dagen, så skulle det bara fattats om man inte avslutat den i samma stil. efter jobbet så gick jag och mitt arbetslag, mitt "team", och bowlade. lyckligtvis så betalade tidigare träning av sig, och jag vann storstilat. det kändes så klart mycket bra. även om jag inte imponerade på herrarna med min stil, så var de motvilligt tvungna att medge att den var "resultatinriktad", och såg "svensk" ut (vad nu det ska betyda).

och som att det inte vore nog med godbitar att bjuppa på, så kommer här en sista från i dag: bici crítica! det handlar alltså om tusentals Madridbor som samlas cirka en gång i månaden för att medelst cykel, ta över staden och paralysera trafiken. jag blev stående ett bra tag i den där korsningen tillsammans med ett helt gäng skogstokiga bilister.

Summer's almost gone

efter ett längre upphåll, och en välbehövlig Svedala revisited samt semester, så är det dags att återigen visa var, hur och varför skåpet står här i Madrid.

det kommer mera. tills dess kan jag bara säga att det väntas temeperaturer på 40 grader här i dag. toppen.

jag måste göra ett till inlägg.

i dag blev jag tipsad av Jesper om en blogg som heter den bruna maten. låter ju lite beige (ehe), men ge det en chans. det är utmärkt skrivet och dokumenterat, baserat på 2 receptsamlingar från 70-talets gastronomiska snedseglingar.

nedan ser ni ett prov på en rätt från Mästerkockens receptsamling de gett sig i kast med att tillaga, prova och poängsätta. fröjdas över den pedagogiskt uppmanande texten. och gillar man inte hur de skriver så kan man fröjdas över fyndiga namn som Löksoppa de luxe och Västindisk fläkt som Mästerkocken gett sina recept. nej, jag säger inte mer - gå nu dit och ta en flukt.

it's the squeaky wheel that gets greased!

titeln anspelar på en konversation jag hade med min kollega Steve (som för övrigt är häpnandsväckande lik Clint Eastwood) över en kaffe nere i kafeterian i morse. eftersom han är närmare tre decennier äldre än mig, så frågade jag honom om hur man lyckas förbättra sin position i den korporativa djungeln.

på min fråga svade han alltså att det är det gnisslande hjulet som får smörj. detta efter att vi båda konstaterat att vi tillhör den utdöende rasen av idealister som tror att ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. eller tja, åtminstone att det ska räcka för att kunna förbättra sina anställningsvillkor och få sin chefs uppskattning.

så hellre ett gnisslande hjul som får smörj än ett femte hjul. det var dagens tips!

bummer!

jag har nu läst att det är rumpan som gäller, sa det här kommer kanske inte som ngn nyhet för svennar med koll. men jag tappade hakan när jag sag de här trosorna. bootalicious!

kan man luras om vad som helst nu for tiden?

(det är alltsa rumpförstorande trosor vi ser pa höger sida.)

värmen fortsätter här. jag har dragit mig ner till undervaningen och soffan för att överleva nätterna. men med en vecka kvar till semester och hemresa...det gar bra nu!

jag har i alla fall tron

illustrerat #2

familjeliv för hela slanten i helgen då den förlorade systern var på besök från Oxford med sin dotter Lara. poolhäng i la Sierra de Madrid med Javis familj och syskonbarn, samt tapas på söndagen efter att ha gått på dockteater...do the puppet master!


Javi och Gonzalo (och nej, han kissade inte i poolen....tror jag iaf).

Lara och räkorna. jag var också lite av en räka efter lördagens excess av solande. och ja, det ar Gonzalo som larvar pa i bakgrunden med Pedro.

"Hela Madrids samlade sludder är här"

det var vad Javi sa när vi kom ner till Plaza de Cibeles för att möta upp med lite folk. mycket riktigt.

den här lilla videon är tagen en timme innan matchen började. lyckligtvis tog vi oss därifrån innan hysterin började på allvar.




ikväll kommer Puyol, (mara) Villa, Casillas et al; ännu en ursäkt för att härja och glömma andra problem. mañana är en annan dag.

lång väg hem från grönsakshandlaren

det har varit too goddang hot här nu ett tag. på morgonkvisten är inte lägenheten till mkt tröst. väggen som vetter mot gatan är helt i glas, och solen ligger på fram till 11. lite tältkänsla.

35 grader eller inte, vissa sysslor kan inte försummas, som att handla ingredienser till gazpachon.

sedan vi flyttade till den nya lägenheten så har Javi fått lov att försöka hitta andra frukt- och grönsakshandlare. den här ligger ganska långt bort, vid Mercado de Vallehermoso. tomater för 40 kronor kilot! bigarråer för 70!

80 kronor fattigare så begav vi oss hemåt med en påse full med ingredienser för gazpachon.
på vägen hem gick vi förbi en affär som jag sett en gång tidigare. i fönstret sitter en ara, och för att komma in måste du ringa på porten. så jag ringde på.

just när jag tänkte ge upp öppnas dörren. jag börjar prata med butiksägaren om hur affärerna (huvudsakligen sålde han ormar o ödlor) går, tillgången på reptiler, om minimarsvinen skulle bli ormmat, om han hört om ngn som tämjt skator, och om aran i buren.

den visade sig vara deras, och hette Jiyo; en färgsprakande yngling på enbart 2,5 år och 8 kilo tung. medan vi pratar snackar Jiyo goja (förlåt, var bara tvungen).

så tar ägaren ut Jiyo ur buren. det var ju så klart mycket upphetsande! jag fick hålla honom på min hand. ägaren sa att Jiyo gillade mig. tja, om faktum att en papegoja höjer och sänker på huvudet repeterade gånger, stirrar på dig och upprepar sitt namn, så kanske det stämmer. lite rädd var jag, de har väldigt kraftiga näbbar, men inga sådana fasoner. två timmar senare hade jag fortfarande märken kvar efter hans klor, men det var det värt.

annars: strejken slut, Spanien i VM final, svullna fötter (varmt). och jag är nästan klar med krig och fred, efter drygt ett halvår med en bedrövlig upplaga med 2000 lösa sidor.

illustrerat #1

ja, det här är ju fånigt. alldeles innan Paco de Lucía konserten, i utkanten av Casa del Campo. jag (simulerande en "olé-gest"), några tallvarianter som växer här, och två soptunnor. det blir inte så mkt mer natur än så här i Madrid.

de säger att Madrid har spektakulära skyar. det kanske har med avgaser som kristalliseras i atmosfären (eller ngt i den stilen), jag vet inte. hur som helst är jag böjd att hålla med. den här bilden är tagen 100 meter från min lägenhet, första till höger är min gata.

för er som inte läste strejkinlägget, eller helt enkelt inte klickade på länken till ett mkt illustrativt bildspel, så har ni här mobilfotografen grelz egna bild. inte så dramatisk, men det är vad jag hade.

jag ska försöka använda riktig kamera lite oftare, det blir ingen vidare kvalitet med mobilen. dessutom har jag ingen kabel, så jag måste skicka bilderna via blåtand till min jobbdator, mejla dem till mig själv, för att sen ladda ner dem. knöligt OCH dålig kvalitet.

strejk

det är strejk på tunnelbanan här. den började i måndags, med 50 % service garanterad . igår och idag 0% service. överfulla bussar, trafikkaos och fotgängare som stretar sig fram längs de avgastäta gatorna för att komma till jobbet. så går det när du tar metron från 2 miljoner madrileños som nyttjar kommunaltransporten.

så vad gör man då? man tar cykeln, jajjemen. efter omständigheterna har det gått ganska bra, enda skadan jag lidit har varit att rövballarna är mycket ömma efter nästan ett år utan att cykla.

tyvärr finns det inga cykelvägar här, så antingen riskerar man livet i körfilerna, eller så cyklar man på trottoaren. jag har valt trottoaren, men inser att det inte är hållbart; det är svårt att inte bli hätsk mot det väldigt godtyckliga rörelsemönstret man som cyklist iakttar bland fotgängarna.

varför de strejkar? som ett resultat av det åtstramningspaket Spanien nu tvingas införa så ska lönerna för statligt anställda sänkas eller frysas. metropersonalen skulle få lönen sänkt med 5%. återstår att se om de får igenom sina krav. enligt tidningen el país har strejken kostat 6,4 miljoner € - bara i förlust av passagerarinkomster (och totalt ville man spara 8 Miljoner € under 2010). lägg sedan till kostnader i form av förlorad arbetstid, olyckor, extra busspersonal och busshyra, trafikpolisnärvaro etc etc.

strejk alltså!

El doble: en studie i kundbelöning

el doble på gatan rios rosas. där vet de hur man häller upp fatöl i små dricksglas, á 1.40 € per caña. det är inte mycket mer än ett hål i väggen, men jag gillar det - gillade det från första stund.man kan kolla på gamla farbröder, på medelålders par och..tja, folk i min ålder.

men framför allt så kan man kolla på tapashierarkin. trogna kunder kan få flera sardiner, chips och oliver; allt i en tapas. vanligt folk får nöja sig med en tandpetare som stoltserar med ett stycke ansjovis, en oliv samt en paprikaslamsa. jag tillhör kategorin som får nöja sig med fattiga tandpetare.

annat var det förr, när vi bodde mittemot el doble. efter månader av trohet kunde jag få chips OCH tandpetarvarianten. en gång fick jag till och med en minibläckfisk. den fick mig att kväljas, mycket obehagligt. men jag svalde den tappert, trots kväljningarna, och gjorde med skrynklat ansikte tummen upp mot den slitna bartendern. svettig stapplade jag ut, men liksom nöjd ändå. jag hade passerat en gräns, genomgått en invigningsrit. jag visste att nu tillhörde jag den privilegierade kretsen. jag var en guldkund.

någon vecka senare flyttade vi. nu går det veckor mellan besöken, och jag är tillbaka på noll, tillbaka till tandpetarstadiet. de är bräckliga på det viset, de monetära relationerna.

This is the stuff that dreams are made of

...och så var de för små. synd på så rara ärtor; jag blir väldigt sällan betagen i skor, men här såg jag mig själv stäppa lätt som fred astaire, förkroppsliga kombinationen av maskulin sofistikation och femenin lätthet. efter en uppvisning i obstinat "jag ska få på mig dem" i bästa askungens elaka systrar-anda, medgav jag underlag, steg ut i regnet och begav mig hem.

den obefläckade avlelsens kvarter: revisited

glömde laptoppen hemma i dag, insåg det först när jag kom fram till jobbet. att åka hem igen, och sen tillbaka skulle tagit närmare en timme. föga tilltalande scenario. som tur var är javi ledig den här veckan, så han var snäll nog att hoppa på metron och åka ut till barrio de la concepción, mitt jobbmetrostopp. man ska ha tur ibland. barrio de la concepción betyder "den obefläckade avlelsens kvarter". spanjorerna gillar att det här katolska temat. de gillar inte att kalla ting vid sitt rätta namn. någon dag ska jag tillägna ett helt inlägg om det här kvarterets typer, dofter och företeelser.

ska köpa biljetter till way out west imorgon. way out west är festivalen som har allt: koola artister, göteborgare i mängder, ett bra läge i slottsskogen och en animerad logga med vajande plantor. varför har de då inte endagarsbiljetter? och bob dylan, när jag ändå är i farten.

för övrigt var det krappy väder i dag, riktigt blygrått och dant, inte mer än 17 grader. nästan som att vara hemma. jag tror jag röstar för lite miyazaki som botemedel. det får nog bli kikis expressbud -förtjusande animerad rulle (som allt annat miyazaki gör).

brobyggande litteratur

när jag kom hem från jobbet i dag gick jag direkt till våran concierge piedad. hon sitter där i sin glasbur, det vet jag sedan innan. men i dag gick jag alltså in i trapphuset för första gången, för att fråga henne om det möjligtvis inte hade kommit någon post till mig.

våran concierge heter piedad, är änka och närmar sig de 60. när hennes make gick bort, så tog hon helt sonika över hans jobb som fastighetsskötare. hon skrattar jämt, vinkar och säger " buenos días liza, qué tal!!!!!" osv. jag har alltid tänkt att hon verkar lite bakom flötet. det, eller att hon i hemlighet går in i allas bostäder när de är borta, och att det är därför hon skrattar: våran okunskap om att hon har total koll på oss alla.

och så ser jag att hon läser "dumskallarnas sammansvärjning". jag blir så till mig att jag börjar prata upphetsat och osammanhängande på spanska. hade det varit svenska hade det låtit ungefär så här: "läse du dummeskallernes smmansverjning, åh gy, nämä , jaaa, den ä ju jätteruulig, ja mä läst'en!!". "eh? ja, man skrattar mycket", instämmer piedad hjärtligt.

så när jag gått de 20 stegen till min dörr, och låser upp dörren till lägenheten (utan post) tänker jag: "den där piedad alltså!", nästan lite tillgivet. för läser man dumskallarnas sammansvärjning, då måste det ju finnas ett vaket intellekt med humor på plats. jepp.

från trist fastighetsskötare till festlig intellektuell på mindre än tre minuter. inget får oss att identifiera oss med andra, och gilla dem, så som att se vår smak speglad i dem. narcissism rules.

Dumskallarnas sammansvärjning är, för övrigt, en genialisk, surrealistisk och bisarr historia om en viss ignatius j. reilly och ett visst usa. här är ett smakprov:"When Fortuna spins you downward, go out to a movie and get more out of life." right on the money, säger jag!